Relativt bevarat under det kalla kriget har Japan, till skillnad från Tyskland, fram till idag behållit de strikta begränsningarna i sin efterkrigskonstitution när det gäller väpnade styrkor. Sålunda, för Tokyo, är de japanska väpnade styrkorna, utsedda under titeln självförsvarsstyrkor, endast utformade för att säkerställa ett omedelbart försvar av landet. Faktum är att även om de japanska styrkorna är långt ifrån försumbara, med i synnerhet ett flygvapen som ställer upp 240 stridsplan inklusive 150 F-15Js, och en stark sjöstyrka på 20 ubåtar, 36 jagare (inklusive 8 AEGIS), 8 fregatter (22 till slut) samt 2 lätta hangarfartyg, dessa var inte utrustade, förrän nyligen, med kapacitet för långdistansslag och kraftprojektion, i enlighet med landets konstitution.
På senare år har emellertid de japanska myndigheternas ståndpunkter förändrats avsevärt, inför det hårdnande hotet från den kinesiska krigsansträngningen, men också från Nordkorea och Ryssland. Sålunda åtog sig Shinzo Abes regering 2019 att mildra de strikta restriktioner som ålagts de japanska självförsvarsstyrkorna för att svara på säkerhetsfrågor, vilket banar väg, från och med följande år, till omvandlingen av de två helikopterfartygen i Izumo-klassen för att kunna implementera F-35B stridsbombplan med vertikal eller kort start och landning, vilket gör det möjligt för flottan att utrusta sig med två hangarfartyg för första gången sedan 1945. På liknande sätt kunde de japanska flygvapnen utrusta sig med medel- och långdistansmissiler, i en logik av förebyggande attacker för att motverka hotet som nu utgörs av semi-ballistiska missiler och andra hypersoniska missiler som undviker AEGIS-systemets traditionella avlyssningsförmåga.
Sedan dess har Tokyo fortsatt sin långsamma men obönhörliga glidning för att utrusta sig själv med en komplett defensiv arsenal, som det tyska förbundslandet gjorde på 50-talet. Den nya vitboken, som publicerades i augusti, bekräftar denna förändring, med det identifierade kinesiska och ryska hotet i sikte, är detta en första för Tokyo, som "stora hot" för Japan. Många beväpningsprogram lanserades samtidigt, oavsett om det gäller den nya generationens FX-flygplan som är avsedda att ersätta F-2, riktade energivapensystem et elektromagnetisks, eller mer traditionellt, med moderniseringen av den japanska flottan med ankomsten av Taigei-klassens ubåtar och Mogami-klassens fregatter. För att bemöta det ballistiska hotet och utöka landets långdistansanfallsförmåga, har de japanska självförsvarsstyrkorna också tagit sig an utvecklingen av dess typ-12 anti-fraktsystem som för närvarande beväpnar sina landbatterier, att göra den till en kryssningsmissil med en räckvidd på 1000 km, kapabel att träffa markmål. Ursprungligen planerad att beväpna japanska stridsfartyg och flygplan, kommer denna utveckling av Type-12 också att beväpna japanska ubåtar i framtiden, en mediumföränderlig version som kommer att utvecklas under de kommande åren.
Det finns 75 % av denna artikel kvar att läsa, prenumerera för att få tillgång till den!
den Klassiska abonnemang ge tillgång till
artiklar i sin fullständiga versionoch utan reklam,
från €1,99. Prenumerationer Premium ger också tillgång till arkiv (artiklar äldre än två år)
[…] […]