Iran bör ta emot ryska Su-2023-stridsflygplan 35 enligt Pentagon

I början av 70-talet ansågs Iran vara en av USA:s mest värdefulla allierade i Mellanöstern för att kunna kontrollera det sovjetiska hotet såväl som den växande makten hos de irakiska väpnade styrkorna, som till stor del stöddes och utrustades av Moskva. 1972 godkände president R. Nixon försäljningen till Teheran av ett av de mest avancerade stridsflygplanen i den amerikanska arsenalen, F-14 Tomcat, samt den helt nya AIM-54 Phoenix-missilen med aktiv radarstyrning. som kan nå flygmål upp till 130 km bort, för att motverka ankomsten av nya Mig-25:or i det irakiska flygvapnet. När Sha-regimen störtades av den islamiska revolutionen 1979, ställde det iranska flygvapnet upp med en formidabel stridsflotta med 80 F-14 Tomcats, över 220 F-4 Phantom 2:or och 130 F-5 Freedom Fighters. Men gisslankrisen vid den amerikanska ambassaden i Teheran övertygade Washington att införa mycket stränga sanktioner mot landet, och annullerade order på 160 F-16 och 230 F-18 undertecknade kort före regimens kollaps av Mohhamad Reza Sha.

Möjligheterna för Teheran att skaffa nya flygplan var då mycket begränsade, Sovjetunionen och Frankrike stödde aktivt Baathist-Irak, Storbritannien var i linje med Washington och Peking hade vid den tiden inget strukturerat exporterbjudande. Faktum är att under hela kriget mot Irak, från 1980 till 1988, var det iranska flygvapnet tvunget att operera i fullständig autarki, inte utan framgång mot de irakiska MIG, Sukhoi och Mirage. Men i slutet av detta krig, på grund av utslitning i strid men också på kannibalism av flygplan i avsaknad av delar, hade den iranska stridsflottan reducerats till hälften och stod inför enorma svårigheter när det gäller tillgänglighet, medan västerländska och Sovjetiska sanktioner fortsatte att gälla. Teheran lyckades skaffa, i början av 90-talet efter de första i viken, nya jaktplan, 40 Mig-29:or från Moskva samt 24 kinesiska J-7:or, medan ett fyrtiotal Su-22:or och tjugo Mirages irakiska F1:or kom för att ta sin tillflykt till Iran för att undkomma den allierade flygkampanjen mot Bagdad.

IRIAF F 14 e1670686732737 Analysförsvar | Kärnvapen | Stridsflygplan
Det iranska flygvapnet sägs fortfarande ha ett tjugotal F-14 Tomcats i flygande skick, samt några AIM-54A Phoenix-missiler, även om kapaciteten hos denna revolutionerande missil i början av 70-talet nu är mycket mindre imponerande.

Sedan dess har den teoretiska inventeringen av den iranska stridsflottan knappast förändrats, förutom på grund av utslitning kopplat till olyckor, flottans åldrande och underhållssvårigheter. Från 2006, efter återupptagandet av urananrikningsarbetet i Teheran, infördes mycket stränga sanktioner mot landet av FN:s säkerhetsråd, vilket berövade dess flygvapen alla möjligheter till modernisering, inklusive till Moskva eller Peking. Dessutom, medan den iranska försvarsindustrin har gjort betydande framsteg under de senaste åren inom vissa områden, såsom drönare, ballistiska missiler et luftvärnsförsvar, utformningen av ett effektivt modernt stridsflygplan förblir svårfångad, trots ofullständiga försök från flygplanstillverkaren HESA med Saeqeh och Kowsar lätta stridsflygplan som härrör från F-5. Men saker och ting kan mycket väl komma att förändras under de kommande månaderna. I själva verket, enligt Pentagon, skulle Iran ha skickat piloter och underhållsteam till Ryssland för att träna på Su-35, det mest avancerade jaktplanet i det ryska flygvapnet, och skulle kunna ta emot ett tjugotal flygplan från 2023 för att förstärka och modernisera sina styrkor.


Det finns 75 % av denna artikel kvar att läsa, prenumerera för att få tillgång till den!

Metadefense Logo 93x93 2 Försvarsanalys | Kärnvapen | Stridsflygplan

den Klassiska abonnemang ge tillgång till
artiklar i sin fullständiga versionoch utan reklam,
från 1,99 €.


För vidare

4 Kommentarer

Kommentarer är stängda.

SOCIALA NÄTVERK

Senaste artiklarna